Standarder – Skyddskläder
EN ISO 13688 Skyddskläder – Allmänna fordringar
Standarden specificerar generella krav för skyddskläder och belyser bland annat vikten av god passform och komfort i förhållande till plaggets skyddande egenskaper samt hur plagget ska märkas och vilken information som skall medfölja plagget.
EN 1149-5 Skyddskläder – Elektrostatiska egenskaper – Del 5: Fordringar och ingående material
Skyddskläder med elektrostatiska egenskaper ger skydd mot uppkomst av statisk elektricitet som kan orsaka gnistor. Dessa plagg används som en del i ett totalt jordat system i miljöer där det finns en explosionsrisk kopplat till lättantändliga gaser, vätskor, kemikalier.
EN ISO 20471 Skyddskläder med god synbarhet (Varselklädsel) – Provningsmetoder och krav
Skyddskläder med god synbarhet är avsedda att användas i arbetsmiljöer med rörliga fordon för att synliggöra passiva trafikanter i både dagsljus och vid belysning i mörker. Standarden definierar tre klasser som baseras på mängden fluorescerande och reflekterande material, där klass 3 motsvarar den högsta nivån.
System för kombination av varselkläder
För att uppnå en högre skyddsklass har utvalda över- och underdelar från Björnkläder, Gesto, Univern och 1832 kombinerats och certifierats tillsammans enligt ett system framtaget av Swedol. Dessa plagg är märkta med en kod och kombineras enligt tabellen. Över- och underdelar märkta med koder måste bäras tillsammans för att uppnå den högre skyddsklassen, annars gäller det enskilda plaggets klassificering. Läs mer här (länk till pdf) >>
EN 17353 Skyddskläder – Kläder med god synbarhet för medelhög risk – Provningsmetoder och fordringar
Skyddskläder eller utrustning med avseende att användas i situationer med medelhög risk för att synliggöra bäraren i dagsljus och/eller mörker. Standarden definierar tre typer av plagg/utrustning baserat på den/de komponent(er) som utgör den förhöjda synbarheten.
Typ A - Förhöjd synbarhet i dagsljus baserat på fluorescerande material
Typ B (B1, B2 eller B3) - Förhöjd synbarhet i mörker baserat på reflekterande material
Typ AB - Förhöjd synbarhet i dagsljus, skymning och mörker baserat på kombination av fluorescerande och reflekterande material
EN 342 Skyddskläder – Hela dräkter och plagg till skydd mot kyla
Hela dräkter och plagg mot kyla ger skydd mot effekterna av kalla miljöer lika med eller lägre än -5°C och anger dräktens/plaggets värmeisolerande förmåga samt luftgenomsläpplighet. För plagget anges ett isoleringsvärde (Icler) och luftgenomsläpplighet (AP) som delas in i tre klasser, där klass 3 motsvarar den högsta nivån. Det är också valfritt att testa vattengenomträngning, WP för godkänd testning eller X för icke godkänd eller ej genomförd testning.
Isoleringsvärde (Icler), 0,XXX m²K/W (B)
Luftgenomsläpplighet (AP), klass 1-3
Vattengenomträning, valfritt (WP eller X)
EN 343 Skyddskläder – Skydd mot dåligt väder
Skyddskläder för arbete i regn, snö, dimma eller fukt. Plaggets vattentäthet och vattenångmotstånd klassificeras mellan 1-4, där klass 4 motsvarar högsta nivån. Valfri testning för tungt regn kan utföras och redovisas med R för godkänd testning eller X för icke godkänd eller ej genomförd testning.
Vattentäthet, klass 1-4
Vattenångmotstånd, klass 1-4
Raintower test, valfritt (R eller X)
EN ISO 14116 Skyddskläder mot flamma – Material, materialkombinationer och kläder med begränsad flamspridning
Skyddskläder för arbete med risk för tillfällig och kortvarig kontakt med små lågor. Material och sömmar testas för begränsad flamspridning och plagg klassificeras som index 1, 2 eller 3 där index 3 ger högsta skyddet. Index 1-plagg ska bäras över index 2- eller index 3-plagg och får inte komma i kontakt med huden. Standarden omfattar inte skydd mot hetta – se istället EN ISO 11612.
EN ISO 11612 Skyddskläder – Kläder till skydd mot hetta och flamma – Lägsta prestandakrav
Skyddskläder med flamskyddande egenskaper för användning i arbetsmiljöer där man kan utsättas för flammor, strålningsvärme, konvektiv värme, kontaktvärme eller stänk av smält metall. Standarden är uppdelad i olika kategorier, kodbokstav A-F, med efterföljande klassificering. Ju högre klass desto högre skyddsnivå.
A – Begränsad flamspridning (ytantändning A1 obligatoriskt, kantantändning A2 valfri)
B – Konvektiv värme (värmegenomgång, B1-B3)
C – Strålningsvärme (C1-C4)
D – Stänk av smält aluminium (D1-D3)
E – Stänk av smält järn (E1-E3)
F – Kontaktvärme (F1-F3)
EN 61482-2 / IEC 61482-2 Arbete med spänning – Kläder för skydd mot termiska risker orsakade av ljusbågar – Del 2: Fordringar
Skyddskläder för arbete med el i miljöer där det finns risk att utsättas för en ljusbåge. Plagget skyddar enbart mot termiska risker orsakade av ljusbågen. Plagget testas enligt en eller båda följande testmetoder:
EN 61482-1-1 (open arc test)
Öppen ljusbåge används för att bestämma materialets och plaggets värde för ELIM och ATPV eller EBT (cal/cm²), arc rating.
ELIM - Den energinivå under vilken det inte finns någon risk för andra gradens brännskada (eller att tyget går sönder), Incident Energy Limit.
ATPV - Den energinivå vid vilken värmeöverföringen genom plagget är tillräcklig för att med 50% sannolikhet riskera andra gradens brännskada, Arc Thermal Performance Value.
EBT - Den energinivå vid vilken plagget går sönder med 50% sannolikhet och användaren därigenom riskerar andra gradens brännskada, Breakopen Threshold Energy.
IEC 61482-1-2 (box test)
En riktad och begränsad ljusbåge används för att klassificera material och plagg enligt klass 1 som representerar en grundläggande skyddsnivå (4 kA) eller klass 2 för utökat skydd (7 kA), Arc Protection Class, APC.
EN ISO 11611 Skyddskläder för användning vid svetsarbete eller likartat arbete
Skyddskläder för svetsarbete med skydd mot små stänk av smält metall, kortvarig kontakt med flamma, strålningsvärme och elektriska stötar (upp till ca 100 V d.c.). Skyddsnivån delas in i två klasser. Klass 1 ger skydd mot mindre farliga svetstekniker och situationer medan klass 2 ger skydd mot mer riskfyllda svetstekniker och situationer, vilka orsakar högre nivåer av stänk och strålningsvärme.
EN 13034 Skyddskläder för kemikalier i vätskeform – Prestandakrav för kemisk skyddsdräkt med begränsad skyddsfunktion mot kemikalier i vätskeform (Typ 6- och PB [6]-utrustning)
Typ 6 (kemiska skyddsdräkter) och PB [6] (partiellt kroppsskydd) utgör den lägsta nivån av kemiskt skydd. Standarden tillämpas för plagg som används i miljöer med låg risk för potentiell exponering av små mängder lätt spray eller oavsiktligt stänk av kemikalier i låga volymer.
Standarden anger referenskemikalier ur de fyra grupperna syra, bas, aromatiska kolväten och alkohol för test av avvisning och genomträngning. Skyddet klassificeras enligt index 1-3 för både avvisning och genomträngning där klass 3 motsvarar högst skydd.
EN 13758-2 Textil – Skyddsegenskaper mot UV-strålning – Del 2: Klassificering och märkning av kläder
Kläder som skyddar användaren vid exponering av ultraviolett strålning från solen. Därigenom minskas de skadliga effekterna från UVA + UVB över UPF 40.
EN 14404 Skyddskläder – Knäskydd för arbete i knästående ställning
Standarden specificerar bland annat krav för kraftfördelning, överföring av kraft vid stöt samt penetrationsmotstånd. Prestandan för penetrationsmotstånd delas in i tre nivåer (0-2) där nivå 1 och 2 medför märkning med symbolen för skydd mot mekaniska risker. Knäskydd delas in i fyra olika typer, där typ 2 testas och certifieras ihop med specifika byxmodeller.